Om Centrum för Samisk forskning (CeSam) - Vaartoe
Centrum för Samisk forskning, (CeSam), inrättades av universitetsstyrelsen den 1 april år 2000. Verksamheten inleddes den 1 september samma år. I administrativt hänseende sorterar CeSam under den humanistiska fakulteten.
Anledningen till att universitetet bestämt sig för att satsa på och utveckla samisk forskning är att man har haft en omfattande, tvärvetenskaplig och framgångsrik forskningstradition inom det samiska forskningsfältet som man vill värna om, men också förstärka och utveckla. Rektor har också särskilt påpekat att CeSam utgör en viktig hörnsten i uppbyggnaden av universitetets profilprogram "Det nordliga rummet".
I det målprogram som inrättat för verksamheten vid CeSam stadgas att, centret skall fungera som en resurs i forskning och forskarutbildning och utgöra ett forum och en mötesplats för de institutioner och avdelningar vid Umeå universitet och övriga universitet och högskolor i landet som bedriver forskning om samer, samiska språk och samiska förhållanden i övrigt.
CeSams uppgift är vidare:
- att samarbeta med andra universitet, högskolor och forskningsinstitutioner om samisk forskning
- att etablera relationer till och sprida information om verksamheten till samiska institutioner och organisationer
- att ansöka om externa forskningsmedel för samisk forskning
- att åta sig och förmedla forskningsuppdrag gällande samisk forskning
- att hålla seminarier och konferenser om samisk forskning och att kontinuerligt sprida information om forskningsresultat
- att skapa en kreativ miljö för samisk forskning
- att skapa förutsättningar för att fler doktorander kan beredas tillträde att genomföra forskarutbildning inom det samiska forskningsfältet.
Samerna är Sveriges, och i princip hela Europas, enda urfolk. Denna status har de eftersom deras traditionella land (Sápmi) varit område för en yttre, statlig kolonisation och för att de idag är en befolkning i minoritet med språk, kultur, näringar och identitet som skiljer sig från majoritetssamhället.
Utvecklingen i Sápmi kan beskrivas både i termer av framgångsrik samverkan och av konflikt. Det är emellertid uppenbart att samernas historia och nutid är komplicerade och till stor del okända processer. Här har forskningen ett stort ansvar att ta och fantastiska möjligheter att förena samhällsnytta med vetenskaplig utveckling och att åstadkomma en omfattande internationalisering.
Forskningsbaserad kunskap har fått allt större betydelse inom ett ökat antal samhällsområden. Det har i många sammanhang (inte minst i en rad av statliga utredningar) påtalats att det finns brister i kunskapen om samiska förhållanden. Såväl det svenska som det samiska samhället, beslutsfattare, forskare, lärare, politiker, utredare, tjänstemän och åtskilliga andra, saknar många gånger önskvärd kunskap för att kunna hantera de ärenden som berör de samiska frågorna. Av FN:s rapportör Paul Hunt och av Europarådet har Sverige fått kritik för hur vi hanterar de samiska frågorna. Problemet är emellertid många gånger att vi saknar kunskap för att kunna agera. Vi har aldrig utrett hur kolonisationen egentligen förlöpte, eller hur samerna mår idag. Forskningens samhällsnytta har också ett samiskt perspektiv. Även om samerna idag lever i samma relativa välmåga som resten av landet, så finns det en överhängande problematik. Varje år är renägare parter i omfattande rättegångar med skogs- och gruvnäringar om rätten att använda land och vatten, här saknas nödvändiga forskningsinsatser. Samernas strävan efter en hållbar utveckling i Sápmi hotas av snabba miljöförändringar. Här kan forskningens insatser bli helt avgörande för utvecklingen. Unga samer har alarmerande höga självmordstal, renskötaren har Sveriges farligaste yrke och bekymmersamma utflyttningstal är andra omständigheter som gör att man från samiskt håll efterlyser mer och bättre forskning.
Samerna är ett av många urfolk i världen. Det gör att den samiska forskningen har utmärkta möjligheter att utveckla internationella samarbeten. Redan idag finns ett nätverk med forskare från till exempel Australien, USA, Kanada och Ryssland. Sverige, och i synnerhet Umeå universitet, har utmärkta möjligheter att åstadkomma helt unik urfolksforskning. Ingen annan stans har man en motsvarighet till den befolkningsdatabas som innefattar alla människor som varit bosatta i Sápmi 1750-1900, som drivs vid Demografiska databasen. Här kan varje individ följas från vaggan till graven, under kolonisationens hela förlopp. Samerna uppfattas ofta som ett positivt exempel av andra urfolk, när det gäller rättigheter, organisering och förväntad livslängd. Deras erfarenheter är således av globalt intresse och den samiska forskningen ges därigenom möjlighet att vara en ledande aktör i sitt internationella urfolkssammanhang.
